11 dagar i sträck avklarade, dygn 12 påbörjat. Gött att vara över halvvägs till 3 veckors-gränsen.
Beroende på vem man frågar så är det vid ca 3 veckor- 1 månad som det mesta av beroendet och “hjärnskadorna” från det är borta.
Har peppar peppar inte känt något snus-sug på ett tag, fast bieffekter efter att ha snusat då, lite klurigt ibland att veta vad man skulle klassa som sug eller abstinens eller bara bieffekter i allmänhet, att man känner att hjärnan är i obalans t ex även om det inte är för att man tänker på eller direkt saknar snus.
Muskler som går in i konstiga mönster, som att det är samma muskler i ansiktet som när man snusat som blir spända av ren vana, t ex när man koncentrerar sig på en uppgift och inte tänker på vad man gör. Har andats väldigt dåligt också inser jag, troligen combo av att man varit orolig att snusen ska rinna och att jag känt mig lite allergisk mot snusen, skapat ovanan att man håller andan och spänner sig, framförallt när man ska koncentrera sig så inte dom faktorerna ska skapa distraktioner. Försöker göra lite avslappningsövningar och bara påminna mig om att andas, men det går ju snabbt att falla tillbaka i gamla vanor förstås när man väl lyckas koncentrera sig på det man gör. Det gör att skolarbetet än så länge känns betydlig tyngre än innan snusstoppet, tappar energi och får ont i huvudet, men det är hanterbart om man delar upp det så man inte måste göra så mycket per dag. Snusen var väl liksom lite konstgjord andning/inbillad extra-energi.
Sen är ju förhoppningen/planen att det där bara är tillfälligt så tar det rätt chill med det som behöver göras, slipper bara helst att halka efter nå mycket, det är ju en stressfaktor.
12 dygn i sträck avklarade. Idag har det peppar peppar känts några snäpp bättre.
Ju mindre illa man mår desto lättare är det att känna tacksamhet över att man slipper snus-skiten tycker jag, vilket känns mer som en vinst än avsaknaden av dåligt/deppigt humör och krämpor i sig.
Jag lyckades jinxa mig själv fastän jag tyckt att man varit så försiktig med att vara optimistisk eller ta ut segern i förskott osv xD
Efter att jag hade skrivit förra inlägget så kunde jag inte sova på nästan hela natten och fick mer och mer spännings-värk, liksom inflammatorisk och hopdragande känsla i musklerna och även i en del leder. Ju mer jag kände efter (svårt att inte göra det när man ligger i flera timmar och försöker sova) och sen till slut försökte massera/träna (lätt) för att få bort det, desto värre blev det, ännu svårare att stänga av. Lyckades somna till slut och sova några timmar, och när jag vaknade upp hade jag spännings-huvudvärk from hell lagom till det vardagliga oväsendet från järnvägsbygget utanför, och till att man hade behövt vara pigg i hjärnan till lektion.
Jag tror att det egentligen än positivt för kroppen försöker “läka” en del som snusen ställt till med men att det blir för mycket på en gång ibland för att man ska vilja behöva palla med det.
Ganska tuff dag idag som sagt, men 13:e dygnet avklarat. Nedräkningen har börjat nu till 2 veckor på raken- målet.
Ska inte jinxa igen nu haha, tänkte skriva att det känns inte som att det borde vara några problem, men vem vet vilka griller man kan hinna få i skallen på en dag. Är hursomhelst mycket mer orolig för Lördag, ser denna helgen som ett av de potentiellt största hindren.
Om inte så jättemånga minuter nu är det check på 2 veckor!
Och om inte så jättemånga timmar börjar denna veckas mest utmanande dag i sammanhanget. Spännande!
Har redan kommit på mig själv med att fundera på vart närmaste snus-affär ligger i förhållande till dit jag ska och sett mig själv gå in dit för att köpa snus. Men jag har inte fått så starkt tvingande känsla som ibland tidigare när man trott att man faktiskt vill det i combo med tok-snus-sug-påslaget som blir då.
Med 2 veckor är du definitivt med i matchen nu. Bra! Snustankarna dras jag med fortfarande med efter drygt 80 dagar. Ffa när man satt sig ner för att äta tänker jag ibland något i stil med; “aj då, nu glömde jag spotta snusen…nej just det, jag snusar ju inte längre”. Det sitter djupt det där.
Kämpa på!
Tack för pepp!
Haha riktigt sjukt att man reagerar så trots att det gått så pass lång tid 
Ju längre det går desto lättare är det väl förhoppningsvis att mest finna det roande/intressant och inte direkt bli påverkad av det.
Än så länge är det nog lite över den riskabla gränsen för mig (om det nu finns någon sån gräns) för hjärnan och överkäken i nån slags combo gnäller mest hela tiden om att det är något fel där, fattas något.
Men det är väl bara snusmonstret som färsöker lura en att det skulle vara något man går miste om, försöker komma ihåg att jag ju egentligen är glad över att det saknas något. Typ som att man skurit bort en tumör och tycker det känns konstigt/tomt utan den haha
Men tänker man inte på det aktivt, och kanske särskilt under inflytande från andra/omständigheter/sprit så man glömmer bort sig, då är det nog fortfarande riktigt risky.
Är ganska säker på att det inte blev någon snus igår, men lite för mycket öl/vin, är alldeles för billig i drift på LCHF-diet. Då blir man ju alltid lite nervös ändå att man skulle gjort något dumt som man glömt bort, men jag tror inte det som sagt och har väl egentligen ingen anledning att tvivla.
Men det känns verkligen jättekonstigt att inte ha någon snus nu när man är bakis, haha! Sträcker mig efter en inbillad dosa stup i ett och funderar i allmänhet vad som fattas och varför… Den förnuftiga sidan är väldigt glad för avsaknaden av snus, nu hade det som snusare blivit extra mycket bakfylla pga överdriven snuskonsumtion normalt sett efter en krog-kväll, rejäl spänningsvärk i käkarna och brännsår under läpparna på båda sidor så man knappt kunde snusa ändå men tvingade sig till det och sen ut igen efter nån minut för att man bara inte stod ut med den brännande smärtan men inte heller att vara utan nå många minuter i sträck 
Dom delarna av att vara snusare saknar jag absolut inte! Det enda jag överhuvudtaget saknar är “fyllan” men det är ju egentligen något av en illusion. Inte att jag tänker att “fyllan” skulle vara påhittad men att man tror att det skulle ge något i det stora hela, man kommer ju aldrig vara nöjd med det lilla man kan få, och det är inte värt priset heller för så kortvarigt nöje även om man hade lyckats hålla sig till “bara en”, vilket det ju inte brukar bli…
15 dagar avklarade, 16:e påbörjade nu.
16 dagar snusfritt.
Sluta snusa-appen (som har några dagar till inställda, 19 dagar sen jag slutade egentligen) säger att jag sparat över 1500kr redan, sjukt.
Dagsform: överkäken gnäller fortfarande lite och käkarna/munnen i allmänhet känns inte i balans än (irriterad och förmodligen inflammerad i käklederna), lite huvudvärk till och från, ont i halsen, funderade på om jag höll på att bli förkyld igår men var nog inte så. Man glömmer ju hur illa det var i början, det går helt klart åt rätt håll. Har hittills hunnit gå upp ca 2-3 kg i vikt. På plus-sidan har jag peppar peppar inte behövt oroa mig över dumma griller i huvudet från snusmonstret på ett tag, det har ju uppstått tankar enstaka gånger men har varit väldigt lätthanterligt, jämfört med den första veckan när jag upplevde att monstret i huvudet hade hundra gånger mer inflytande. Allra största +:et: jag slipper snus.
Tack Ziid!
Blä just nu är det tufft. Inte så att jag är orolig över att trilla dit men fysiken vet inte hur den ska hantera stressade/pressade situationer än, eller om det är snusmonstret som försöker utnyttja situationen (göra det tuffare så man ska trilla dit) eller både och. Jag ska göra ett svår/pillig grej till skolan (spela in och redigera filmer) som helst ska vara klart idag, men jag har inga instruktioner för dataprogrammet jag ska använda och är inte van att redigera för fem öre, så det känns helt klart som överkurs att lämnas att klara av det på egen hand inom en begränsad tid.
Det blir den klassiska att hela ryggen och axlarna drar ihop sig som en fiolsträng, man glömmer andas och t o m läppen/överkäken sätter igång och klagar. Lite känslan att man behöver hålla i sig i något i brist på skräp under läppen, och eftersom man är för upptagen för att faktiskt hålla i sig så dras musklerna ihop istället som om man skulle krampaktigt hålla fast sig.
Om man bortser från det faktumet att det faktiskt ÄR ett pressat läge som jag inte vet om/hur jag ska lösa och om jag isf lyckas i tid, så är det ju bra att få tillfälle att träna på hur man ska hantera en sån situation utan snus, lära sig få muskler osv att slappna av igen. Det lär ju hända igen… Försöker tänka på att andas och ha “mjuka ögon”.
Klart det är ett pressat läge, meeeeen du kommer att greja det!!
Sätt ner foten, ta det steg för steg i kronologisk ordning så ska du se hur bra det går. När du har gjort klart detta ikväll så kommer du att gå stärkt framåt och känna dig oövervinnerlig igen.
Häng i, håll ut och kör på!
Tack Lurarn! Guld värt med stöd.
Har lyckats ta mig igenom det värsta (av redigeringen), mest finlir kvar, så det verkar lovande att jag ska hinna bli klar idag och därmed kan jag pusta ut lite. Fast jag fick lite ångest-aktig/deppig skalle samtidigt, och axlar med mera vill inte riktigt slappna av, så tänkte se om miljöombyte kan få en normal igen snabbare, ut på promenad med lite najs musik i lurarna och handla lite ångest-dämpande ost 
Mmmmmmmmmmm
Motion och mat…
Visst är det underbart:)
Haha jaa!
Har varit lite mer liberal med käk på sistone (tidigare Keto men fasar ur det lite smått, länge fuskat med nån öl ibland iofs), men precis som med snusen märks det skitsnabbt när man öppnat dörren och släppt in kolis-djävulen. Från att inte alls vara sugen eller sakna det så går man och funderar på att köpa chips eller pizza. Inte för att chips eller pizza som en engångshändelse skulle vara så illa, och det tycker man att man har förtjänat, men då blir det vatten på den kvarnen så man bara blir sugen oftare och oftare, och käkar jag sånt blir jag mer snus-sugen = inte bra.
Men klart man vill unna sig något ibland, ost, bär, nåt glas vin, hamburgare (utan bröd) eller nån go stek t o m funkar ju. Jag går fortfarande upp i vikt trots lågt kolis-intag haha!
Glad att gårdagen är slut iallafall, rätt brutal och sjukt lång dag. Spänningarna försvann väl lite gradvis men suget och “skriket” från under läppen var konstant eller ökade t o m under kvällen/natten.
17 dygn avklarade, 18:e dygnet påbörjat.
Du är inne i en fas där det går betydligt lättare än vad det har gjort i början, heja dig Irenpanik!
Om du inte är där än så kommer du snart att komma in i den fasen när du märker hur gott allting smakar. Det gjorde i alla fall jag. En helt fantastisk upplevelse.
Det är väl den upplevelsen som jag egentligen skulle kunna sakna i hela sluta projektet. Men jag kommer aldrig att uppleva den igen.
oj vad kaxig jag låter nu… men man kan ju alltid hoppas att man slipper i vart fall.
Lurarn, nuvarande fasen är helt klart lättare än första veckan! Å andra sidan har jag haft några bättre dagar emellan men nu en dipp igen senaste dagarna, och ganska mycket mer press/stress på grund av grejer jag skjöt på där i början. Mina senaste två dagar har absolut icke varit lätta! Å andra sidan är det sällan såna här perioder man trillar dit, för man är så medveten om vilken drogmissbrukare man har varit och hur skräp det är, haha! Jämfört med när det börjar bli lite glassigare och man får hybris.
Jag försöker undvika att tänka att den veckan borde det vara si eller så, blir hellre glatt överraskad av att något man inte förväntat sig blir bättre. Luktsinnet/smaksinnet är inte tillbaka än och jag skulle tro det dröjer. Senaste försöket jag lyckades vara utan ett par månader kom det inte tillbaka.
Nästan avklarat 18:e dygnet då! Tiden går helt klart fortare nu än dom första 3 dygnen, fastän man fortfarande upplever dom långa ibland. Jag var mycket mer loj när jag snusade, sov större andel av dygnet och hade mindre ork att engagera sig. Nu när värsta tröttheten i början har lagt sig så känner jag överlag att man fått mer energi och motivation som icke-snusare (motivationen kan ju dock gå en del upp och ner).
Riktigt riktigt starkt jobbat!!!
Så sant som du säger. Just i de perioder som är jobbiga så är man så medveten om vilket gift det är som man har valt att säga nej till. det blir ju så uppenbart att man inte längre vill börja om.
men snart har du grejat 3 veckor ju!! :)
Tack Lurarn! Ja det närmar sig! Nånstans mellan 3v och 1 månad tror jag kan bli antingen oväntat chill och/eller riskabelt på grund av det, när man liksom tänker att man lyckats.
Det är en jävla konst det där tror jag, att kunna känna sig stolt och att man redan har lyckats (det har man ju, just då) utan att man på något vis lurar sig att livet borde vara bättre än det är då och snegla tillbaka på snuset, eller tänka att nu när man är icke-snusare är det ju lugnt att ta en snus nån gång bara (yeah, right! xD icke!) haha.
Räknar dag 19 som avklarad nu även om det är nån timme kvar. Idag har jag syndat genom att köpa skräp ändå (min favoritdessert- tiramisu, och en påse “stjärn”-snacks). Jag ångrade mig ganska snabbt när man kände hur omöjligt (fortfarande) det är att käka lagom lite och stoppa innan man mår dåligt! xD Men men, en addict som fått griller i huvudet är som bekant svårstoppad… Bara för nån halvtimme sedan fick jag för mig också att jag skulle beställa pizza, men det lyckades jag avstyra innan man tryckt på beställa-knappen tack och lov. Positivt var iallafall att jag knallade förbi kiosken där jag brukat köpa snus. Jag kände ju redan innan när man tänkte på det att det var lugnt, jag kunde lita på mina intentioner. Var mer sugen på skräp än snus
Det är förjävla lömskt det där med beroendemekanismer i hjärnan. Beroendeframkallande maten tog bort en del av snus-abstinensbesvären (en del av muskelspänningen, huvudvärken och suget under läppen). Men jag tänker försöka att inte gå på den lätta.
Måste säga att jag har jobbat på riktigt bra med plugget senaste veckan även om det har varit jobbigt. Tror det kan vara snus-stoppets förtjänst- att man börjat bli mindre loj bland annat. Från att tro att jag inte kommer hinna allt till deadline fredag nästa vecka och få “jobba” varje dag så är jag nu bara en 2-3 dagars uppgift från att kunna ta helg och ligga ganska bra i fas inför nästa vecka.
Jag går en kurs typ i KBT via vårdcentralen för att sluta röka/sluta snusa, och ett av verktygen där är att sätta mål och utvärdera. Jag använde skolan för att ha något att fokusera på men bara en sak i taget och realistiska deadlines så man får belöningen att kunna skriva att man är klar i tid ofta, hellre än att riskera att misslyckas eller tappa greppet över för lång tid. Ett annat mål jag satt på 2v har jag inte lyft ett finger för än efter en vecka så det förstnämnda var nog klart bäst för min del.
Dag 20 (idag) har varit mer av en socker-dag än snus-dag konstigt nog.
Igår käkade jag ju en massa efterrätt med en massa socker i, det gör jag aldrig (första gången på senaste halvåret ungefär) så jag mådde skit - risig i magen och paltkoma delux, sen kom jag helt av mig dagen efter också, dvs idag, och har varit för trött och seg för att få något gjort. Jag är ju socker- och kolhydrat-addict också och även där är det lättare att avstå nästintill helt än att ta lite då och då, för då triggar suget igång igen. Idag har min hjärna föreslagit en massa gånger; “jag beställer en pizza!” varpå mitt förnuftiga jag tycker att hallå, inget blir ju bättre med en pizza, i det stora hela iallafall, kommer bara bli risig i magen igen och trött och få svårt att få grejer gjorda imorgon också. Och det är egentligen mest tanken på pizza som känns lyxig än att det skulle vara godare än grejer jag kan käka ändå. Hade t ex grillad kyckling och aioli hemma. Men nu är ju socker-cravingsen igång så nu duger inte det längre, haha!
Så jäkla lustigt att det i princip är samma diskussion i huvudet avseende käket istället för snusen. Men alltså… det här är nog inte populärt i just det här forumet så jag ber på ursäkt i förväg om någon tar åt sig, men ärligt talat; om jag nu har lyckats lägga av med mitt sockerberoende en gång i tiden (i somras/höstas), så tycker jag ABSOLUT INTE det är värt att trilla dit igen “bara” för att man ska sluta snusa. Vilket är dokumenterat dödligast? Jo, sockret. 100% sockret! Senaste jag såg om snus (bara från något år sedan?) var att man fortfarande inte kunnat koppla något dödsfall alls till snus. Man är ju imponerad att dom inte åtminstone lyckats hitta nån som kvävts på en prilla i sömnen eller nåt i den stilen
Sen får ju givetvis var och en avgöra det själv och bedöma om man ens har något beroende. Men den slutsatsen har jag dragit. Däremot skulle jag inte vilja vara i ketos hela livet utan lite mer liberal med kolisar, är i den övergångsfasen nu och det visar sig att ketosen har gjort det sjukt mycket lättare att inte bli sugen. Men det borde ju gå att hitta något som funkar hoppas jag.
Känner jag mig själv rätt lär jag ju åka dit på något förr eller senare och då är ändå en pizza eller påse chips bättre än en socker-bomb av något slag, men ack så onödigt. Lär få köra om-avvänjning framöver.