Jag har väl försökt sluta snusa 15-20 gånger i mitt liv. Några ofrivilliga gånger p g a utlandsresa där snus inte fanns. Varför misslyckades jag då med att sluta snusa? Här är mina gamla återfalltriggers och hur jag tänker tackla dem denna gång.
Alkohol.
Ökar snussuget och sätter ned omdömet. Lätt att någon bjuder på en snus på fest.
Åtgärd: Undvik eller minska på alkoholen första månaderna.
Bilkörning.
Är man trött så piggar en snus upp. Detta genom att blodsocker injiceras i blodet när man snusar. I mitt fall var det också en vana.
Åtgärd: Ha med sötsaker och sådant som kan pigga upp i bilen (ska testa detta i helgen då jag ska köra 100 mil)
Bara en, bara en gång.
Snusmonstret har flera gånger lurat mig att bara ta en. Att jag skulle klara det för jag var ju inte längre beroende. Jag klarade det - ett tag. Kanske ett par veckor utan snus men så provade jag bara en igen. Det gick ju bra förra gången och jag blev inte beroende. Resten kan du räkna ut själv.
Åtgärd: Bestäm dig för att aldrig använda nikotin igen, inte det minsta lilla och naturligtvis aldrig festsnusa.
Dåligt humör.
Första dagarna blir humöret lätt dåligt. Man kan bli arg för det minsta. Detta är snusmonstrets första attack. Är du riktigt dum så tänker du att det inte är värt det. Din omgivning kanske t.o.m. ber dig att börja igen. Själv tror jag detta beror på att blodsockret sjunker utan snus.
Åtgärd: Tala med nära och kära innan du slutar. Välj en tidpunkt när du slutar där du kan få vara mycket för dig själv. Gör inte misstaget att börja sluta på semestern. Då är du närmare andra än någonsin. Håll blodsockret stabilt genom att äta ofta men lite. Tranbärsjuice, morötter och långsamma kolhydrater kan fungera.
Kommer jag att klara att sluta denna gång? Är inte helt säker. Enligt målsättningen ja men erfarenheten säger att det är lätt att misslyckas. Det nya denna gång är att:
All nikotin för all framtid är utesluten. Inga undantag. Därför går jag Cold Turkey. Att använda ersättningsmedel med nikotin är som att bota en alkoholist med sprit. Plågan blir minst med Cold Turkey enligt min erfarenhet.
Första 90 dagarna ska jag ägna en timme om dagen åt mitt projekt sluta snusa (inte denna sajt). Det kan innebära extra fysisk aktivitet, mental träning och läsa/skriva på denna sajt.
Följer åtgärderna ovan.
Sen handlar det naturligtvis om viljan. Men jag har faktiskt haft en vilja tidigare gånger fast misslyckats.
Viljan behöver hjälp av förståndet och strukturen. Tror jag. För mig har inte bara viljan räckt när jag försökt tidigare. Viljan måste vara förankrad i verkliga beslut och omställningar.
Skriver under på allt ovanstående.
Cold Turkey är vägen att gå om du frågar mig. Av precis de skäl du anger. Sen är vi alla olika såklart, men för mig -med facit i hand- är det C T eller inte alls.
Jag använder inte socker dock. Fysisk aktivitet och vatten! Det har hjälpt mig mycket och gör fortfarande. Jag tror också att man ska se på sitt slutande som man ser på tex alkoholism och tyngre drogmissbruk; nolltolerans. Jag tänker mig att jag alltid kommer behöva vara vaksam mot nikotinet. På ett eller annat sätt.
Nu är det riktigt tufft. Är under tung attack från snusdjävulen. Det känns som spännbandet har kommit tillbaka på huvudet, en känsla av meningslöshet och overklighet. Suget efter snus är enormt. Snusdjävulen ropar - skyll dig själv, visa vit flagg (tag snus - min anm.) så slipper du känna så. Attackerna kommer och går. Satt som en zombie på jobbet igår och fick inget vettigt gjort. Tänkte bara på snus och hur gott det luktade när jag öppnade en ny färsk Ettan lös och hur jag kunde känna spår av nikotinrus genom huden redan när jag bakade prillan. Drömde om ruset vid morgonprillan. Nu så ser jag att jag romantiserat. Nästan alla prillor var inget speciellt och bara för att undvika att känna mig låg.
Första tre dagarna med fysisk abstinens var jobbiga men förutsägbara. Sen blev det några lätta dagar. Och nu dag nio så slår snusdjävulen till med full kraft. Konstigt, trodde det skulle bli lättare och lättare.
Det kommer gå upp och ner.
Mina första 3 dygn var “lätta”, eländet började dygn 4. Sen blev det bättre och sen ordentligt sämre. Ställ in dig på att det är tufft. Att det är ett krig. Det kommer att komma fler riktigt jobbiga dagar. Det värsta för mig var inte den fysiska abstinensen. Det är skiten som följer. Den som kan smyga sig på och som kommer obemärkt när man tror att man är safe… Ju längre tid som går desto fler tillfällen som är bra, det blir lättare men när suget kommer så är det ibland nattsvart tungt. Men det kommer gå längre och längre stunder mellan de där överjävliga stunderna!
Känner igen det där, jobbigt i 3 dagar, några lätta dagar, sedan startar ett fullskaligt krig, som i mitt fall varade (ja, jag vet att man inte kan jämföra exakt från person till person, men jag har ingen annan att jämföra med än mig själv) ungefär en månad. Runt dag 30 blev det lättare, det blev inte “lätt”, men klart lättare. Istället för att tänka på snus varje vaken sekund, explodera vid minsta motgång och ha en överläpp som bara skriker efter någonting så upplevde jag lugna perioder.
Du skriver bra saker, du tänker rätt, du har alla förutsättningar för att fixa detta! Kämpa!
Tack LinaMie och Booka för stöd i en tufft läge! Jobbar hemma idag. Tar promenader när suget blir för jobbigt. Fysiskt aktivitet hjälper bra mot hjärnspökena. För det är inte fysisk abstinens jag har utan psykisk. Kommer ihåg ett gammalt ofrivilligt snusstopp på flera månader p g a utlandsarbete. Dagen innan jag skulle flyga hem fick jag ett enormt snussug. Veckorna före detta tänkte jag inte alls på snus och hade inget sug. På Arlanda fallerade jag och gick direkt till Pressbyrån och köpte en Ettan lös.
Allt detta handlar nu om mitt psyke. Försöker intala mig att det kan gälla liv och död. Jag mår inte bra av snus. Ett återfall nu när jag satsar så hårt kommer att leda till att det tar långt tid innan jag orkar göra nästa sluta-snusa försök.
Nu ska jag till bensinmacken och tanka bilen samt köpa proviant inför morgondagens långa bilresa (drygt 50 mil). I provianten ingår inget snus utan två paket Stimorol, en Dubbeldaim, en Ramlösa och Mer apelsinjuice. Behöver inte tanka mer på resan.
LinaMie: Bara halva resan avverkad. 50 mil återstår. Jag har klarat mig från återfall men köra bil är en trigger. Suget efter snus fanns hela tiden. Blev trött på slutet fast jag hällt i mig sockerdrycker och ätit choklad. En snus piggar upp rejält visste jag sen tidigare. Men jag avstod. Så bilkörning måste jag se som “risk för återfall” flera månader framåt.
Det positiva är att jag numera (frånsett bilkörning) inte tänker på snus hela tiden. Kan glömma det då och då för korta stunder. I morgon 14 dagar! Nu ska det gå!!!
14 dagar utan nervgiftet snus och hemma efter långa bilresan. Enformigheten med att köra bil ensam gör att tankarna hela tiden fastnar på snus. Känns som något saknas - en tomhet. Drömmandet om det svarta guldet avbryts då och då av en ilsken navigator som larmar för ännu en fartkamera. Sen en hamburgare + kaffe på McDonalds som alltid tidigare följts av belöningen - en dubbel Ettan lös. Nu blev det inget fast suget var enormt. Skulle då betalat 1000 kronor för en enda dubbelprilla om den inte hade räknats. Men det gör den ju. Tio minuter senare känns det bra igen. Känner att jag klarar det och att jag mår bättre. En snus skulle bara “lyft mig” i tio minuter - sen ingenting. Och sen så berg- och dalbana med abstinens flera gånger om dagen.
Tack Booka, LinaMie och misja med flera för er peppning! Betyder mycket för mig i min kamp. Ni är ju veteraner jämfört med mina futtiga 14 dagar och goda förebilder för mig. Ni har lyckats bryta snusdjävulens makt för en lång tid och ni vet vilket helvete jag har. No pain - no gain.
Hälsovinsterna med lägre vilopuls och sänkt blodtryck märks nu tydligt. Jag känner mig lugnare, mer avslappnad och har fått bättre självförtroende. Även om suget och tankarna ofta finns där på snus så är jag lugnare till sinnet. Tänk vad mycket jag slängt bort genom att snusa i 44 år. Och då tänker jag inte på pengarna.
Dagarna rullar på och 16 dagar nu. En tomhetskänsla finns där och känner mig lite deppig. Ingen yttre anledning till det, allt är bra i livet just nu vad jag ser. Misstänker efter att ha läst veteranernas dagböcker att deppigheten beror på (brist på) nikotin. Det kommer att gå över. Bara att vänta ut.
Är övertygad om att Cold turkey med absolut nolltolerans mot nikotin är rätta vägen att gå. Tar vanliga tuggummi för att motverka suget. Fungerar ganska bra men blir ett paket om dagen. Har inga egna restriktioner på vikt/mat eller tuggummi de första 30 dagarna. Vikten står still vilket är ett plus. Tuggummiberoendet, som jag nu fått, ska jag ta tag i efter 30 dagar.
Starkt jobbat iceman!
Själv är jag inne på min 6:e dag och i skrivande stund känns det fruktansvärt. Det som är det jävligaste är tanken på hur det skulle kännas att stoppa in en prilla, det är som en igel i hjärnan som inte vill försvinna. Fortsätt kämpa!
Dag 17. Tomhetskänslan och molande suget finns kvar. Sug efter “nåt” - inte specifikt snus. Inga attacker utan jämna lågintensiva plågor. Som att vara hungrig på “nåt” men inte veta på vad. Är fortfarande fokuserad och att ta giftet nikotin igen finns inte på kartan.
Snus är jämfört med alkohol och cigaretter en ganska “snäll” drog mot kroppen. Alkohol är folkdrogen som skadar dina organ och ditt sociala beteende värst om du överkonsumerar. Att tvärt sluta med alkoholmissbruk är så farligt att du kan dö av det. Rökningens skadeverkningar är allmänt kända. Du fungerar socialt men ökar risken för sjukdomar rejält när du blir äldre. Snus är inte nyttigt utan kan påverka hjärta/kärl negativt. Huruvida cancerrisken ökar är omstritt. Socialt fungerar du bra med snus även vid överkonsumtion. Hjärnan fungerar också bra. Men mentalt påverkas du av snuset på olika sätt. Du ställer in ditt liv på att få “belöningarna”.
Börjar mer och mer inse hur snuset påverkat mig och kidnappat mitt psyke. Nu kommer möjligheten att inte bara ta bort snuset utan även förändra andra saker till det bättre.
18 dagar snusfri. Känns som om jag kan hantera molande suget utan risk för återfall. Stora faran återfall för mig kommer när jag tror jag är fri och inte beroende.
Varför lyckas vissa och misslyckas andra med att sluta snusa? Viljan är den vanliga förklaringen. Men jag tror det är mer än så. Alla som försöker sluta vill sluta. Det är t.o.m. så att de flesta som fortsätter missbruka nikotin vill sluta. Det gäller också att förbereda sig för att lyckas. Ha kunskap om hur det kommer att kännas, vanliga fällor o.s.v. Kunskap är makt. Efter man slutat måste fokus finnas och vissa förändringar äga rum. Det bör finnas en plan i huvudet. Att sätta upp milstolpar är bra även om man ska sluta för hela livet. Att vara med på någon sluta snusa sajt är också bra. Det handlar om vanan och psykiska abstinensen. I mitt fall har 44 år av snusande med bara några få avbrott gjort att snus blev en del av mig och mitt liv.
Nikotin är ett oerhört vanebildande och beroendeframkallande nervgift. Enligt många mer beroendeframkallande än heroin. Den kunskapen ska räcka för att inse att du inte kan bli fri och bara ta en eller feströka. Studier har visat att 90% av de som “bara tar en” åker dit och kommer tillbaka som nikotinister.