Har snurrat runt på detta forum några dagar nu och läst era fantastiska berättelser och resor ni gjort för att bryta med beroendedjävulen! Tack för detta - jag är helt övertygad om att jag kommer lyckas denna gång då jag blir väldigt upplyft och peppad över att det finns folk som klarat det!
Jag är 35 år, har snusat i 12 år. 12 jävla år blev det tillslut.
Varför började jag då?
När jag började plugga var det en som bjöd och frågade vill du ha en? Ja men jag ska ju inte dö nyfiken tänkte jag och tog en. Efter det var det inte länge till att jag köpte min första dosa och sen var det kört. Har innan feströkt, rökt ett par år och sen slutade jag bara tvärt eftersom jag är väldigt intresserad av hälsa och träning så det kändes som att det var jävligt i fel håll att röka liksom. Så då började jag snusa och det kändes väl inte heller så hälsosamt men ja bättre än att röka. Jag har slutat förr, några gånger. Sen har jag alltid fallit, i samband med alkohol, något som hänt, alltid har jag övertalat mig att snusen kan ta bort det onda, ta bara en så blir det bra. Men i helvete heller! Den där påhittade vuxen-nappen har mer förstört än ställt tillrätta. Den har inte gjort något än att gräva hål i plånboken och i tandköttet.
Sen har jag ett annat problem annat än snusen. Det jävla sockertrollet finns ju där också, ett lika om inte ännu jävligare trollhelvete som vill lura ner en i skiten. För äta måste man ju varje dag. Egentligen så är det bara ett troll och det heter beroendetrollet. Läste i cumulusnimbus tråd om att summan av alla laster är konstant -ja det känns verkligen som att det tar sig uttryck på de mest märkliga sätt när man slutar med en ovana för då börjar det sippra ut nån annanstans.
Så för att komma till kritan med mitt första inlägg så är jag snusfri och inne på 3:e dagen idag. Och första dagen sockerfri. Jag inser att tar jag inget helhetsgrepp på detta kommer jag att gå omkring i livet konstant missnöjd med vem jag är och vill vara, jag kan tillägga att jag har väl 5 kilos trivselkilon som ska bort och gärna några fler i den här resan så ni kommer kunna följa den också samtidigt som jag ska kämpa för att inte börja snusa igen. Det löser ju ingenting - som så många andra konstaterat! Som rubriken så ska jag en gång för alla bli fri. Fri från beroende och kemiska substanser - fri från ett påhittat måste - fri från det grå filtret på livet. Släpp in färgen i mitt liv igen!
Nu jävlar kör vi. (Varning för många och långa inlägg längs resans gång…)
Har haft nåt så jävulst ont i huvudet sen i förmiddags. Fy fan. Vilken leda. Har lyckats göra precis ingenting idag på jobbet, bara suttit och läst och försökt få dagen att gå. Vet att första veckan är hemsk på ett vis men sen börjar det riktiga helvetet, det psykiska kriget mot sig själv. “köp en dosa, du är värd det, det är synd om dig, så jävulst synd om dig som måste sluta snusa” NEJ!!! Det är inte synd alls om mig! Kriget att behöva mota bort det satans begäret.
Förut har jag haft så ont i huvet så ofta, nikotinhuvudvärken som jag försökt bota med mer nikotin. Migrän som suttit i flera dagar. Så jävla tragiskt att ha utsatt den arma kroppen för det. Men värst fruktar jag det meningslösa…känslan av total meningslöshet, det gråa - tänkte förut när man försökte vara restriktiv med socker att “jag har iallfall snusen” men lik förbannat så kunde jag inte sluta med socker fastän jag snusade. Blev sugen på socker i alla fall. Var väl där nånstans som jag insåg att det här beroendet hänger ihop, slutar jag inte med det ena kommer det andra eskalera. Vill komma förbi det gråa stadiet när man känner glädje för nåt annat än en nyköpt snusdosa eller en påse med lösgodis - som bara är en lättnad för stunden. Sen sitter man där och känner sig tom i alla fall. Är det 3 månader som gäller för att komma förbi det gråa?
Mulade i mig en påse nötter igår, en påse polly och en glass inom loppet av en timme. tjoff! sa det bara så åkte det in i käften. Bara för att kompensera. Men det är det slut med nu. Mår så oerhört dåligt i kroppen av sockret, särskilt i den mängden. Men har väldigt svårt att äta “lagom” av godis eller sött, är alltid sugen på en eller tre tio bitar till. Missbruksmentalitet där också.
Bröd är ett substitut för godis, har kunnat äta ett helt paket med finnrisp med smör på. Bara suttit och tuggat i mig som en flismaskin. Så bröd är också nono, det triggar samma missbrukarbeteende.
Det värsta med snusandet är det flera också skrivit, att man var sugen på snus när man hade en snus inne. Hur jävla sjukt är inte det?
Aja, snart hemgång. Och en sjuhelvetes promenad i regnet ikväll för att mota monstret bort.
Kom hem igår och snörade på mig skorna tänkte ta en timmes promenad men jag gick i 2 timmar! Så jäkla härligt! Just där och då under de två timmarna kändes det helt okej, ända tills jag började närma mig hemma igen och jag tänkte: jaaa men vad härligt då ska jag göra lite kaffe och ta en…näe. Just då lovar jag att det gick som en blixt i kroppen på mig när jag insåg att näe, det blir ingen after-walk snus här inte när man kommer hem! Usch, vilken jävla känsla. Som att någon dödat ens bästa kompis. Det gick ju över men det var fan ingen rolig känsla.
Vaknade imorse och kände mig lite halvsur över allt. Har ett jobb som är allt annat än stimulerande också, så det hjälper inte allmäntillståndet något. Det är så jävla tråkigt så jag vill vända ut och in på mig varje dag. Sånt har ju snus hjälpt mot förut, tristess - ta en snus och bara vara. Inte för att det någonsin blev så mycket roligare med en snus? Näe, jag har redan börjat fundera ganska mycket på livet och hur det levs och vad jag egentligen ska jobba med…vad gör jag för val i livet…vad vill jag lägga tid och pengar på? Inte snus i alla fall!
Känns lite tungt nu men tänker inte på snus HELA tiden. Kommer som vågor, stötar.
Kämpa på rainbowdash! du är ju inne i den jobbigaste delen just nu där den fysiska abstinensen gör en galen, men som samtidigt känns ganska kul att slåss mot. Känner igen mig i det att man gärna vill belöna sig efter allt man gör.
Egentligen mår man ju absolut inte bättre av snus, utan man intalar sig rätt mycket. Vissa snusar är njutning men det är ju mycket vana som gjort att man njuter. Det märker jag när jag snusar papper till exempel, kan få en riktig kick av det om jag inte gjort det på några dagar.
Innerst inne vet alla som hittat hit att snus är inte bra för en. Finns mycket att vinna på att sluta. De argumenten kan vara lätt att pusha åt sidan lite när snustrollet skriker på en.
Jo vet ju att det lägger sig…och att det är precis som du säger att det värsta är att inte ha nåt under läppen liksom…men å andra sidan det var ju det jag var så satans less på! Att alltid behöva ha det. Och att det var väl 98% av snusarna som bara existerade utan att de var så njutbart egentligen!
Tuggar tuggumni som en gnu nu…efter min promenad… Puh.
Jahapp. Inne på 5:e dagen idag. Drack kaffe imorse, åt frukost. Inbillar mig att det är lättare om jag äter frukost och försöker hålla mig någotsådär mätt. Höll på med periodisk fasta förut men mulade väl in 7-8 snus under förmiddagen så vet inte hur mycket fasta det blev hehe. Instabil nåt fruktansvärt idag. Blev gråtfärdig imorse, fick gå in på toaletten och grina på jobbet nu. Vet inte hur mycket det påverkar att jag slutat snusa och inte äta socker. Är det bara min vanliga deppighet som tagit över, men värre nu eftersom jag inte har något att dämpa känslorna med. Som en kollega sa till mig för några månader sen “Idag var en bra dag, idag har jag inte grinat på jobbet”.
Ska försöka fokusera på påsken och lite ledigt nu och se hur jag känner mig efter påsk, då har det gått fler dagar. Kanske blir mer stabil då. Eller inte, då är det väl nåt större fel på livet antar jag.
Men jag tänker inte trösta mig med giftet den här gången. Jag får väl sitta och grina vid datorn då.
haha tuggar också väldigt mkt tuggummi, träningsverk i käken ibland till och med.
Jag tror också att det är bra att försöka hålla sig hyfsat mätt, för att hålla blodsockret stabilt. Minskar blodsocker så ökar ju suget efter någonting. Dessa signaler känner jag är lite rubbade just nu. Jag tolkar allt som snussug nästan.
Jag känner igen mig i det du skriver om att man inte har något att dämpa känslorna med. Förut var snusa nästan en aktivitet, livade upp tråkiga situationer. Det är ju rätt sjukt egentligen. Det man gjorde var ju att hela tiden försöka förhindra abstinensen att blossa upp.
Idag är det bättre.Sover okej och det märks att det fysiska suget är halvborta. Det är bara de där gångerna man tror man sträcker sig efter dosan…och…just det. Näpp.
Ja men alltså tänker man på det är det rätt sjukt…jag kunde ta en snus och lägga mig på soffan och “bara vara” förut. Nu…skulle inte tro det, kan ju knappt sitta i soffan utan att man far upp av raatlöshet. Men att snusa blev liksom en aktivitet i sig…knasigt.
När folk pratade om hur de skulle dricka vin i helgen fick jag ett rysligt, äckligt starkt sug. Höll på att börja gråta när jag tänkte på att dricka alkohol utan snus.Innebär för mig att ingen alkohol från början, eftersom jag ALLTID fallit dit tidigare i samband med alkohol. “Bara en dosa - bara ikväll” jo tjena. Har ju gått bra men sen har det fallit.
Så ja jag sitter där med min frukt i helgen, inget påskgodis och ingen snus. Well det är inte ett dugg synd om mig! Jag är frisk och kan ta mina friska ben ut på en löprunda och göra nåt bra för min kropp.
Jajamen, då har det gått en vecka då! Känns bra!suget går som i vågor…är absolut lättare när man sysselsätter sig med någonting. Igår blev det en promenad på en timme, lite utejobb och sen en löprunda. Första ute sen i höstas. 4km men kände av vaderna, har haft problem med,de ett tag. Ska äta två sorters magnesium, göra tåhävningar och bara springa på mjukt underlag få se om det gör Susen.
Men, föll ju dit på sockret igår…allt detta påskgodis! Mulade i mig alldeles för mycket igår…det är jag besviken på!!!
Får ta nya tag på det efter helgen. Måste gå det också!!! Det är ju löjligt! Att man kan hålla sig från snus men inte socker???
Jag vill ju kunna tacka nej till allt sånt där, annars blir det väldigt svårt att gå ner i vikt. Men…som sagt. Det ÄR enkelt. Inte stoppa nåt i munnen. Samma princip som med snuset. Hoppas ni har en fin påsk nu!
Gött jobbat! Jag brukar få problem med benhinnorna om jag ökar antal löprundor för snabbt eller gör intervaller. Men springa på mjukt underlag och ha bra skor brukar göra susen!
Jag har också mulat i mig alldeles för mycket godis senaste dagarna. Det ökar sötsuget ännu mer inbillar jag mig. Tur att jag rör på mig såpass mycket som jag gör annars hade jag säkert gått upp några kilo vid det här laget.
Ja det är vaderna som spökar, tror att det kan ha och göra med att jag ökat för mycket i sträcka och tempo föregående år, att det är som att jag måste bygga upp igen. Så nu ska jag för säkerhets skull följa ett program som tar mig upp på en mil på 3 månader…jävligt frustrerande att göra det men ja, bättre ta det säkra före det osäkra. Börjar idag på det!
I övrigt sitter man här med morgonkaffet den 8:e snusfria dagen. Det blir lättare och lättare, tycker morgonen kan kännas värst eftersom det var den snusen som var bäst. Men, ja dagarna går och som alla beskrivit så kommer suget då och då, men det finns ju inget alternativ så man härdar igenom. Mycket lättare nu när man varit ledig och kunnat jobba på lite ute. Tror fan fysisk aktivitet är lösningen på jävulst många problem alltså. Hjärnan mår bättre det vet jag ju sen innan.
Kämpigt fortfarande när man är inne på affärn…det är så betingat med att köpa snus. Då kan jag bli heldeppad därinne, och direkt så styr hjärnan över från snus till SOCKER. Köp en påse, köp, mula i dig nu det där vita giftet när du inte får det svarta giftet! Fy fan för beroendehjärnan. Kan det bli lugnt nån gång i huvet? Nä blivit alldeles för mycket socker under helgen. Nu bort med det, lite påskmat idag också men imorrn blir det tillbaka till rutinerna.
Nu är det att ta tag i sockerhelvetet igen då. Laga bra mat i veckan och väga skiten. Det är så jag får göra för att ha stenkoll. Sen får jag väl tänka helt nolltolerans där också som med snusen!
Idag har jag gått in på toa på jobbet 5 gånger och storbölat. Fick åka hem från jobbet vid 14:30 för jag satt bara och grinade.
Vet inte om det har med snus att göra eller om det är mitt jävla liv. Har under en längre period känt att allt är grått, värdelöst, meningslöst etc. Har gått till läkare men han tyckte jag hade lyxproblem, väntar på en tid hos kurator nu.
Det är svårt när man inte vet vad som är vad. Idag en sjuk jävla idiotdag, skulle så lätt kunna köpa snus när jag ska åka och köpa mjölk på affärn. Men tänker inte göra det och gå tillbaka till dopaminkarusellen… Inget socker heller. Får väl gå en promenadjävel då.
Känslan av att livet har passerat och man är 35 är rätt deprimerande. Får hoppas att det blir bättre, vill inte må såhär. Jag var ju en tjej med framtidstro innan…såg positivt på tillvaron - allt var möjligt! Nu känns allt bara Svart, svårt, omöjligt.
Vår deppretion (hur det nu stavas)
Det finns många som lider av det & vårtrötthet.
Promenader är jätte bra,du kommer ut och träffar på
andra människor & djur.
Vi är olika känsliga.
Allt kan inte bero på snus-slutandet.
Mår väl sådär idag, hade huvudvärk från igår som höll i sig inatt och det ligger och moler i huvet på mig. Bättre nu men. Näe det här måendet har pågått sen i vintras så det beror inte på våren, våren ljuset gör att jag mår bättre inte sämre. Men det är säkert något annat än just snuset. Kände ju såhär innan jag slutade också…kunde börja gråta utan orsak tex. Känner mig väldigt ledsen hela tiden.
Iaf, sömn. Jag har sovit väldigt lätt och oroligt innan jag slutade snusa och det är ingen skillnad på det nu heller. Precis likadan sömn, så jag tror inte jag kommer ha några fördelar med den.
Det som förvisso känns bra är att jag inte längre får huvudvärk pga snusen, utan det är av andra orsaker isåfall. Lugnare hjärta, lägre puls. Känns oerhört skönt att veta att kroppen håller på att återställa sig till ursprunget! Får fokusera på den känslan. Sen inbillar jag mig att jag har haft ont i ländryggen pga snusen, har läst om att man kan få det pga nåt med diskarna etc. Känns bättre i kroppen överlag utan snus och socker kan jag säga.
Känner inte så mycket idag. Känner mig varken ledsen eller glad, som vanligt alltså.
Hoppas det blir bättre snart! Jag har läst många här som tar tag i snuset när livet svajar lite, typ efter separation eller annat som är jobbigt. Det är inspirerande att läsa eftersom alla som klarar det kommer ut starkare på andra sidan! Snuset ska inte vinna vår kamp!!
Gött att du ska få tid hos kurator, också funderat på att skaffa en även om jag inte mår jöttedåligt men är skönt att lägga en timme helt på sig själv med någon som är bra på psykologi. Jag vill ju ta itu med beroendementaliteten egentligen. Men nu är fokus på att nikotinet ska bort!
Jag blir också gladare på våren när pga ljuset, så tycker nästan det är tur att jag gör det nu. Blir lite skönare med promenaderna också när det är ljust ute.
Kämpa på!
Vilket jävla jävla hemskt sug jag haft de senaste två dagarna. Jag tyckte ju nu att efter två veckor oj ojoj vad bra det går. Men fan i helvete, jag tyckte inte att jag drabbades såhär hårt förr när jag slutat. Jag har stått på affären och bara råstirrat in i snuskylen. Där. Därinne är räddningen, då slutar det här skiten och du kommer tappa 3 kilo på 2 dagar.
Det är ett psykologiskt sug som är satan. Snusmonstret tog till storklubban och bara dammade på allt vad det orkade. Såklart har jag ju inte kunnat hålla mig från socker heller. Det är en idiotisk tröst. Som en ursäkt att det är så jävla synd om mig att jag slutat snusa så då kan jag ju få belöna mig med det istället.
vilka idiottankar. Men ok. I helgen kanske det var lite befogat för att slippa åka dit igen kände jag. Lite chockad och tagen över det här jävla suget. Känns som jag skulle kunnat köra 50 mil för en snus.
Det jag tänker på nu i de mörka stunderna är att jag kommer fanimig aldrig bli lycklig igen om jag inte klarar av att hålla uppe med snusen. Det känns helt sjukt att dopaminduscha hjärnan på kemisk väg. Då känns det som att den äkta lyckan jag jagar kommer totalt att utebli. + att jag hatar att ha så dåligt luktsinne! Undra när det kommer tillbaka!? Någon mer som känt att det försämrats när ni snusar eller förbättrats när ni slutat.
Molar i mig det sista godiset nu för att försöka ta mig i kragen igen imorrn med sockret.
Rainbowdash står fortfarande som segrare mot snusmonstret. Bah! dö din jävel!
Bättre dag idag. Inte haft det outgrundliga suget. Hjälper när jag tänker på att jag är sugen på nåt giftigt. Giftigt för mina tankar, tänder och hela min tillvaro.
Inne på 20:e dagen som snusfri! Veckan har rullat på, var till läkaren och fick antidepressiv medicin. Jag kände såhär långt innan snusslutandet så det har inte med snusen att göra att jag är nere. Det är pusselbitarna i livet som inte är rätt. Inte en enda nu. Men men, det ska väl ordna sig det här också tänker jag. Lite synd att behöva ta till medicin, men okej då tänker jag…för några månader och sen ska det bort också. Är väldigt emot piller men nu behövs det nog.
Trots mitt pissiga mående har jag lyckats att låta bli snuset. Det känns ju jävligt bra i alla fall att jag trots omständigheterna kan stå emot det skiten. Sen sockret också sen i söndags och har gett mig fan på att klara helgen nu. Det kommer jag göra för nu har jag bestämt mig!!!
Jag är också lite emot piller men väldigt många använder ju antidepp så om det hjälper när livet är extra jävligt är det väl bra. Det är ju strongt att du låter bli snuset ändå iaf, då har du ju bestämt dig på riktigt
Är ju också inne i en småjobbig period nu, och det känns ju som tiden går så sjukt jävla segt! Man vill bara att mätaren ska upp till 100 dagar direkt så att man slipper plåga sig.
