Tack tack hörrni! Det är fan det enda ibland som kan få det här tröstlösa att kännas värt det - att jag inte är ensam! Vi är flera som kämpar!
Ja eftersom jag är rätt restriktiv på maten så ökar väl suget efter kolhydrater tillsammans med snussuget den här veckan som inte varit nådigt…Så det blir dubbelt antar jag. Idag bättre dock, trots en supertråkig dag på jobbet så kom jag på mig när jag skulle gå hem att jag inte tänkt på snus sen lunch. Yey!
Ja det är ju lite knepigt min situation eftersom jag var otroligt låg innan jag slutade snusa…Så det är svårt att avgöra vad som är vad…Men imorrn ska det bli en löprunda får se om min megaladdning med magnesium har hjälpt mina ben…Jag hoppas på det. Visst hjälper väl promenader och träning men det hjälper inte jättemycket. Antar att det är tid som krävs. Tycker inte att min antidepressiva medicin gör varken från eller till heller…Känner mig lite vilsen i allt…
Och har börjat tänka att “jag är ingen snusare”, jag har aldrig hållt på med skiten, då mattas tankarna ner lite.
Har ju inte druckit alkohol på kanske 2 månader heller och håller mig borta från det tills vidare.
Hoppas att mörkret släpper snart och man ser ljuset. Trevlig helg på er!
Ja det är det där jag vill undvika! Kliande känsla i kroppen och konstant matande av en hjärna som vill övertyga en om att snus är en jävligt bra grej!
Igår hade jag en bättre dag. Började med morgon promenad i härligt väder, kände solens värme, fågelkvitter, kände massa härliga vårdofter av naturen. Det är ju en sak som jag märker blivit annorlunda, förut hade jag inget luktsinne överhuvudtaget och jag är övertygad om att det hade med snushelvetet att göra.Det är inte helt bra nu heller men bra mycket bättre! Jag berömde mig själv också under promenaden, fantastiskt att jag närmar mig 40 dagar som snusfri!!!
Fin dag igår, såg endå att mitt kämpande gett resultat, - 3 kilo så nöjd med mig själv! Suget efter snus var även det frånvarande större delen av dagen igår. Sen att jag föll dit på socker lite senare på kvällen är en annan historia…Nåja tänkte jag inte hela världen, bara upp på hästen igen så fort som möjligt. Jag tänker att det där normaliseras kanske så fort man fått lite styr på livet igen.
Idag ska jag testa springa igen få se hur vaderna reagerar på det.
Ja inte fan blev det nån löpning. Istället vräkte jag i mig hårdbröd och smör. Sen slängde jag mitt smörpaket i soporna. Jag kan inte hantera bröd så bra. Blir lätt nåt helt sjukt stört av det. Hatar det här. Hatar suget. Men det började till frukost då jag åt några mackor.
Note to self: köp inte hem bröd eller nåt annat som det går att bre smör på. Köp inte heller hem smör. Inget bröd, inget smör, ingen snus. Så! Fortfarande snusfri dock.
Japp, jag ska inte slå på mig själv i onödan just nu. Tydligen lider jag av medelsvår depression om man skulle klassificera det. Så lite snäll får jag nog vara…
Imorse blev det en morgonpromenad och ikväll ska jag ut och springa. Tror det börjar lägga sig det här toksuget jag upplevt den senaste veckan…är det 30-40 dagars krisen som ebbar ut månntro?
Japp, får försöka tänka att det finns bara en massa möjligheter - svårt nu men det ska bli så!
Skönt om det jobbigaste suget börjar lägga sig! Jag tycker att själva suget på nikotin har ebbat ut lite för min del. Inte alls lika jobbigt nu som de var runt vecka 3-5. Men det är fortfarande där och gnager en del.
Dag 30-40 ± några dagar så skulle jag säga att jag varit som mest irriterad. Inte varit så deppig men känt mig lite ostabil så det har säkert med dopaminet att göra.
Jag tror inte det lagt sig helt men hade en bra dag igår och har en bra dag idag.
Ja nu är det liksom fler perioder igen med att man inte tänker alls på det…så det känns ju skönt. Sen kan det komma små stick av saknad, lust att ta en snus, insikt om att jag slutat…allt sker så himla fort. Några sekunder att gå igenom ett känsloregister som spänner över sug, förväntan, besvikelse, depp och jaha ett konstaterande.
Har fortfarande svårt med när jag får långsamt, tråkigt att den tiden har man tidigare fyllt ut med nåt. Men som sagt tid tid tid.
Igår blev det lite löpning, men ofattbart hur dåligt det går. För några år sen sprang jag 2 mila rundor och nu hankar jag mig runt 10 minuter i taget…herregud.
Fyyyyyyy faaaaan. Fyyyy faaan vad nära jag var!!!,3 öl…tanken på snus var där vid första klunken!
Hur gör ni?!?!? Jag kunde låta bli men en liten ppåse nötter och ett äpple hetsade jag i mig!! Är på jobbresa i Helsingborg och bävar inför middag imorrn!!! Överväger att säga att jag mår dåligt, Går och köper godis och ser på TV hela kvällen! Jag är ju hur jävla farlig som Helst!!
En tickande bomb! Och jag har ju svårt att säga nej till alkohol också. Allt blir ju så mycket bättre och roligare…tycker ja då…
Hoppas du lyckades hålla dig från att ta en snus! Som vanta ante säger är det verkligen inte värt allt slit du lagt ner. Och man vill ju inte hamna i samma situation som förut när man hade ett beroende att underhålla.
Kämpa på rainbowdash!! Om du klarat dig så här långt så klarar du denna dipp också!
Jag instämmer med alla föregående talare. Det är INTE värt det! Tro mig. Varit i din sits så många gånger…
Mitt råd till dig får bli att lägga ner alkoholen. Det går inte. Inte för mig och som det verkar inte för dig heller. Av 100 återfall har 99 stycken varit förknippade med alkohol i mitt fall… Minst
Detta snus-stopp har jag inte druckit något starkare än 0,5 öl och har aldrig mått så bra. Så alko-stoppet är guld värt för mig. Kanske är ditt recept också?
Hursomhelst. Lycka till!
Och glöm aldrig att komma ihåg att det inte är värt det. Aldrig! Inte ett djävla dugg!
Allt handlar egentligen om ett val man gör och sedan konsekvent följer det. Självklart är inte allas sluta-resor likadana, det som fungerar för en kanske inte fungerar för någon annan.
Jag saknade egentligen aldrig snus från den dagen jag tog mitt beslut. Sen är det en helt annan sak att jag fick gå min egen kamp med demonen medan min hjärna ställde om sig till ett liv utan nikotin. För mig var det viktigt att hålla just dessa två saker helt separat från varandra.
Snus var aldrig ett alternativ även om jag kände mig stundtals deppig, groggy och ihålig uppe i hjärnan.
Det starka nikotinmissbruket var det jag ville bli fri från till vilket pris som helst, jag hade tagit mitt beslut och skulle aldrig vända mig om igen. Snustrollets bluffar såsom mystik, romantik och nostalgi var redan genomskådade och dessa fallgropar var egentligen lätta att undvika hela resan.
Jag kommer själv ihåg hur mina första vågor av eufori började bölja in straxt efter 50 dagar, det började sakta men säkert gå upp för mig att jag faktiskt är på väg att greja det. Det är en fantastisk känsla.
Bara bit ihop så är du snart över kullen och snart börjar dagarna snart gå helt av sig själv.
Tusen tack hörrni! Kan meddela att jag fortfarande är snusfri! Jag lyckades hålla mig borta fastän snusmonstret kom och bokstavligen sparkade mig i riktning mot pressbyrån…
Idag har suget pockat på också mer än vanligt, är säkert för att det är typ 25 grader, sol och doftar underbart och en öl och en snus skulle vara livet.
Ikväll är.det middag…blir nyktert för mig, jag fixar tydligen inte detta med alkohol. Nåt glas vin på sin höjd, vi är på ett ställe där det inte finns nånstans att köpa snus så lite mer safe än igår…tack för det.
Önskar bara jag vore normal som kunde njuta av ett två glas vin utan att kunna döda för nikotin. Men hela mitt liv med alkohol har ju inneburit att endera röka eller snusa till så konstigt är det ju inte. Nu äter jag lite godis för att dämpa det värsta.
Härligt att höra!
Detta har gjort dig ännu starkare, det är när det känns som absolut värst som man känner hur stark viljan egentligen är när man håller sig. Trots hjärnans alla möjliga knep så säger hjärtat nej!
Grym e du!
Okej jag var tvungen att pausa lite efter de hemskheter jag var med om…jag har inte varit så rädd på länge. Totalt okontrollerbar. Alkohol är nu något jag måste vara väldigt försiktig med. Jag kan inte säga till mig själv “nu ska jag dricka 2 glas vin” det blir alltid mer, har i princip aldrig kunnat reglera detta heller. Varning på det ser jag ju.
I alla fall så överlevde jag. Tog ingen snus. Men, ångesten från helvetet dagarna efter. Åt en massa socker, för efter att jag druckit kan jag inte hålla fingrarna i styr där heller, ja ni hör ju vilken soppa det blir av alkohol.
Blir så trött, men det är bara att inse att för att ta hand om mig själv så bör jag undvika alkohol. För både min mentala hälsas skull och diverse sug.
Jag känner igen mig i det. För mig tror jag att det är beroendementaliteten som gör att det är svårt att dricka efter två glas. Många gånger som jag blivit alldeles för full även fast jag sagt till mig själv att jag ska bara dricka si och så mkt.
Men jag tycker jag har haft bättre koll på mig själv senaste veckorna. Hoppas inte det är tillfälligt bara!
Härligt att du klarade av dina jobbiga dag 30-40. Känns bättre nu va?
