Jag lider med dig, förstår hur du känner dig. Lyssna till din kropp och tillåt dig att sova. Tillåt dina känslor, som du gör, gråt ut, jag har och hade svårt att gråta ut vilket inte är bra. Jag minns många kvällar då jag låg och tittade rakt upp i taket och inte kunde finna En anledning till att leva vidare. Men det är väl så vi känner oss när våra känslor är så ur balans. Känslorna och hjärnan återhämtar sig dock varje sekund som snusfri & balansen som kommer efter hand som snusfri är tusen gånger bättre än balansen som snusare.
Vad snustankarna än kommer på (snustrollet) så är livet som snusfri värt att vänta på. Låt snustrollet svälta och förtvina. Ge hen ingen uppmärksamhet.
Jag tror på dig!
Kram Sorgen
Jag hoppas att du har rätt Sorgen och att balansen kommer med tiden. Usch, att det ska vara så svårt att leva utan nikotin-nappen, det är ju inte klokt! Att sluta är ju ett rent helvete! I alla fall för vissa av oss. Jag känner inte av någon av vinsterna ännu. Fortfarande abstinens och sug hela tiden och rent mentalt har jag liksom redan tagit ut misslyckandet. Litar inte alls på mig själv och har inga planer på att ropa hej på många, många dagar än. Jag tänker inte underskatta Snustrollet. Det är nog den starkaste motståndare jag stött på. Hen verkar ha hur många fula knep som helst i rockärmen.
Jag tar det här timme för timme, dag för dag och hoppas att det kommer någon liten ljusning snart.
Tack för länken Slutaren. Har läst på flera ställen nu att suget ju ska minska och att det “normala” är att det slår till 3-4 ggr á 3 min per dag när man som i mitt fall har varit helt fri från nikotin i en vecka. Det stämmer tyvärr inte alls på mig! Snarare det omvända! Dvs att jag har 3-4 episoder á 3 minuter per dag som jag INTE känner av suget 
Vill bara att tiden ska gå just nu!!
Hjälp. En våg av starkt raseri sköljde nyss över mig. Drog på mig gympadojorna och gick i rask takt till biblioteket. Nu känner jag mig helt slut, som om jag blivit överkörd av en bulldozer. Ska äta lite och sen lägga mig och vila en stund.
Så här har jag tänkt. “oavsett vilka problem jag får av att sluta snusa så väljer jag det framför att ta en snus! Dörren till nikotin är stängd”
Ja, jag tänker nog på ungefär samma sätt Slutaren. Det måste ju vända någon gång. Man har ju aldrig hört talas om någon som haft abstinens för evigt?! Jag vill verkligen klara det här och lämna nikotinträsket för gott. Men fan vad plågsamt det är!
Usch, vad tiden går långsamt när man har abstinens
Jag måste försöka aktivera mig, även om det känns minst sagt motigt just nu.
Bara några timmar kvar till dess att jag kan gå och lägga mig = dagens höjdpunkt. Försöker tänka att det är många som har tagit sig igenom det här före mig. Många som har haft lika jobbig abstinens, men som har härdat ut och “kommit ut på andra sidan”.
Kämpa syster!
Hej jag har bara en fråga, orkade inte göra en egen tråd och registrerade mig bara för detta.
Finns det några långvariga biverkningar med att sluta snusa?
Som tex koncentrationssvårigheter efter 2 månader när suget är borta?
eller blir man normal igen när abstinensen försvunnit?
@ gratast
Nej, du blir normal igen. Det tar lite tid men man tillfrisknar hela tiden.
Beroende på hur långt missbruk du har bakom dig så tar det lite olika länge. 2 månader är i överkant optimistiskt, men redan då är det märkbart lättare än i starten.
De långvariga biverkningarna du får leva med resten av ditt liv är att du kommer att känna hur alla sinnen blommar ut igen, maten smakar bättre, sömnen blir djupare etc. Inte hel fel om du frågar mig 
@hanna100
Kämpa på nu. Det jag tog kraft i från början var att man väldigt tidigt började känna små små förbättringar helt från start. Vilopulsen gick ner, maten började smaka bättre, vissa nätter kändes det att jag kunde sova mycket djupare och bättre än jag gjort på tiotals år. Försök att plocka fram det positiva i stället!
@ mumintrollet
Okej, jag gillar dom biverkningarna 
Tack för ditt svar:)
8 dagar idag. Jag vågar knappt tro det, eftersom det här har varit/är så tungt, men jag tror att det känns lite lättare idag???
Har fortfarande rent fysik abstinens. Yr i huvudet och ont i kroppen. Men den vidriga och helt förlamande ångest/dödslängtan jag kände de första dagarna börjar lätta lite. Den kommer och går nu och är inte konstant längre. Jag får små pauser då allt inte är nattsvart!
Tack alla för pepp och stöd, helt ovärderligt både med stödet och att ta del av andras erfarenheter när man är mitt i sluta-infernot!
Du lämnar nu det allra tyngsta bakom dig och när jag ser i backspegeln på min egen resa, så var kampen redan vunnen där du är idag, för det blir inte värre än så. Det kan komma körningar, men de blir svagare och glesare hela tiden. Sen kommer det ibland svåra oväntade djupare och envisare blixtattacker, men de går över de med.
Mycket slit väntar fortfarande de tre närmsta månaderna när kroppen normaliseras, men ger du kroppen tid att degenerera nikotinreceptorerna, så kommer du igenom det med. En dag i taget och inga förhandlingar med fienden. Att man blir låg och deppig betyder bara att det man gör fungerar och med tiden så går det över. Snustrollet har förstås en annan uppfattning och även förslag på snabba lösningar på problemet… Vill man bli av med fiskmåsar ska man skrämma bort dem genom att kasta bröd på dem,lyder den snustrolllogiken. Kör hårt, det här fixar du!
Kära cumulusnimbus, stort tack för ditt stöd. Ja, det börjar långsamt gå upp för mig att jag gett mig in på en riktig “resa” och att de här åtta dagarna jag har klarat av bara är början. 42 - 14 = 28 år som rökare och 18 år som rökare och snusare. Och det är ju inte så att jag har haft en måttlig nikotinkonsumtion under de här åren. Nej, jag har kedjerökt och kedjesnusat. Börjat dagen med en kaffe och några cigaretter, avslutat dagen med att lägga en snus under läppen och sedan huvudet på kudden.
Sömn är det som hjälper mig mest just nu. Går helt enkelt och lägger mig och sover när det blir för jobbigt. Tyvärr får jag inget gjort (jobbar som frilans) och de obesvarade mailen hopar sig. Men försöker att inte tänka så mycket på det. Att sluta med nikotin får helt enkelt gå först, resten får komma sen. Jag tror att det är enda sättet att klara det här.
Gud vad tiden går långsamt. Önskar att jag på något sätt kunde “använda” den här tiden slutandet tar, men all kraft går ju åt. Försöker ge mig själv lite enkla uppgifter. Men klarar inte mycket just nu. Känner ett sådant ENORMT motstånd mot att ta tag i saker när jag inte har min “napp”. Nikotinet har ju varit både morot och belöning och anledning till att jag fått saker gjorda tidigare.
-Nu kokar jag en kopp kaffe, röker en cigg och sen tar jag tag i det här!
-Få se här nu, kanske bäst att jag sorterar den här högen med papper (rynkar pannan och lägger in en snus).
-När jag har klarat av de här mailen tar jag en promenad med hunden och röker en cigg.
-Hm, hur ska jag lösa det här, det verkar trixigt (lägger in en snus).
Osv…nu, som snus- och rökfri, är jag bara handlingsförlamad. Känns som jag måste lära mig precis allt på nytt och motivationen är noll
I morse tyckte jag att det kändes lite lättare. Men nu…känner mig bara utmattad och gråtfärdig…den här kampen suger verkligen musten ur mig. Känner mig fortfarande långt ifrån säker på att jag kommer klara det här.
Hördu Hanna100 det här fixar du. Har du klarat 8dagar fixar du 9 och sedan 10. Ajax har som eget mål att aldrig börja igen. Det låter som en klyscha men nu har det gått över ett hundra dagar… Finns absolut ingen möjlighet att jag ska börja igen. Du, Hanna100, du ska vara med mig.
Nu kan dag nr 8 snart läggas till handlingarna. Skönt.