55 dagar. Är inne i en resa med berg o dalbana nu. Känns som den jag åkte i Disneyland i California för några år sen. Du sitter i totalt mörker, mår bra och plötsligt utan förvarning faller du rakt nedåt. Du vet inte när det tar slut men helt plötsligt är du uppe igen och det känns bra. Det går flera bra dagar på de dåliga nu för mig. Men fallen (psykologiska) kommer då och då. Och jag vet aldrig hur nästa dag kommer att bli. På de dåliga dagarna känner jag tomhet och ifrågasätter varför jag ska sluta snusa. Varför inte ta och köpa en dosa och må normalt igen? Men då tar jag fram brevet jag skrev till mig själv innan jag slutade och läser det ett par gånger.
Hittills har jag inte varit nära att köpa snus. Inga nattliga bilturer till macken eller långa onyktra promenader på en mil till kiosken bara för att få min “fix”. Tänker inte ens längre på snuset som finns i snusskåpet i livsmedelsaffären.
Kommer hjärnan någonsin att återställas till en icke nikotinist? Vet inte. Troligen inte i mitt fall. Jag har missbrukat snus så många år så skadan är nog permanent. Skadan är så att tar jag bara en snus är jag fast igen. Har misslyckats med festsnusa tidigare så det går inte.
Jag har studerat detta med återfall. Enligt litteraturen (rökning) misslyckas 90% av de som får ett återfall och tar “bara en”. Det är knappast bättre siffror för snusning, snarare sämre. Men lurar sig själv att man klarat det och efter några veckor eller månader är det smarta snusmonstret där och lurar dig att du kan klara “bara en” till. Det gick ju bra förra gången. Sen går det utför. Så åkte jag dit efter nio månader utan snus en gång. Sen - visst 10% kan klara ett återfall. Själv vågar jag ALDRIG mer ta en snus. Risken att bli fast igen är för stor. Det gäller även 5-10 år efter jag slutat. För alltid. Därför har jag stenhård ABSOLUT NOLLTOLERANS som en del av min strategi.
Sen är det så att om jag skulle misslyckas nu när jag satsat allt blir fallet så stort att det kommer att ta flera år innan jag orkar försöka igen. Som jag skrivit tidigare - priset för återfall går upp ju längre du varit snusfri. Att få återfall efter en vecka kostar inte alls lika mycket som att få det efter tre månader.
Nog skrivet - ha en bra helg alla slutare! Vi är alla “heroes of our time”.
Absolut nolltolerans är nr 1 för mig också, men jag hade en jobbig period när jag insåg att det var enda sättet för mig att klara detta. Det kändes som att jag försakade så många bra/roliga/goda saker om jag aldrig skulle tillåta mig själv att snusa/röka igen. Nu känns det inte så längre, jag fattar att snuset bara fick mig att komma i något “normalläge”. Jag vet också att om jag hade börjat slarva med festsnusande/rökande så hade jag suttit här med en dosa i fickan inom ett par veckor. Nolltolerans är enda sättet.
Kämpa på Iceman och grattis till 8 veckor! Vi är vekligen hjältar allihop!
Jag känner igen det med känslor och sug i berg- och dalbana. Härligt att du upplever fler bra än dåliga dagar. En viktig milstolpe. Jag tror också på nolltolerans och att man kanske aldrig kan släppa garden.
Kämpa på!!!
Dag 58. Dags för ett par dagars midsommarfirande utan snus. Jag har inte varit utan snus så länge jag kan minnas på midsommarhelgen. Det kan bli en utmaning. I de stora skogarna jag ska till snusar de flesta. Det serveras hembakad jordgubbstårta med kaffe naturligtvis.
Spriten kommer att flöda i två dygn. Vin och te dricker man inte - det är bara för de från Fjollträsk. Historien (sann) om hur björnen vandrade genom byn en tidig morgon kommer att berättas igen. Men jag är på min vakt. Min absoluta nolltolerans ska rädda mig och festsnusande är helt förbjudet. Jag ska köra bil i 80 mil också men jag är inte ensam i bilen. Då går det lättare att inte tänka på snus.
roligt att läsa dina texter , jag hoppas du får en bra midsommar ,såg videon du la upp ikea , så rolig :))kämpa på iceman !
känner själv idag ett sug konstigt nog , men tragglar på vill inte tillbaka i snus träsket.
Dag 62. Är tillbaka från skogarna nu och det gick bra med nolltoleransen LinaMie :-). Talade inte om för någon att jag slutat snusa. Ingen märkte att jag slutat. Infödingarna antog nog att jag snusade som vanligt. Jag var rädd att de skulle försöka “tvinga på” mig en snus om de visste att jag hade slutat.
Snussuget var förvånansvärt litet under midsommarhelgen och minskade när jag drack alkohol. Vädret var ganska bra med en hel del sol men lite kyligt. Inget regn och vi kunde sitta utomhus på kvällarna. Kunde glömma snuset långa stunder. Hade det lite besvärligare i bilen på vägen hem. Men ABSOLUTA NOLLTOLERANSEN känns helt rätt. Den gör att jag inte förhandlar med mig själv. En enda = återfall.
Dag 64. Tack för pepp alla anonyma Slutasnusa vänner! Ibland undrar jag vilka som döljer sig bakom signaturerna men det hör till rätten att vara anonym här. Kanske t.o.m. en förutsättning för att vi ska våga skriva. Stödet och förståelsen för våra svårigheter delas av oss som kämpar. Ingen som inte snusat tidigare kan förstå och känna våra plågor.
Nikotin är ett oerhört starkt nervgift. Så här skriver experterna i Läkartidningen: "Jämfört med andra beroendeframkallande substanser (inklusive kokain och heroin) är sannolikheten att första kontakten med nikotin ska leda till ett beroende större. Likaså hävdas att andelen beroende bland tobaksbrukarna är högre än för andra beroendeskapande droger. Å andra sidan är det fysiologiska beroendet, förgiftningsrisken och abstinensbesvären mindre uttalade för nikotin än för opiater och sedativa…Nikotin är 5–10 gånger mer potent än kokain eller morfin i att skapa beteendeförändring och psykiska effekter hos människa, vilket kan avläsas i termer av välbehag och njutning. "
Det psykologiska beroendet, inte fysiska beroendet är den stora utmaningen med att sluta snusa. “Bara en” när man slutat fungerar nästan aldrig. Du blir fast igen efter “bara en”. Det gäller att ta det tuffa beslutet när man slutar med snus att “total avhållsamhet från nikotin” gäller för all framtid. Kan kännas tufft och deprimerande att ta detta beslut men det är nödvändigt. Feströka eller festsnusa fungerar inte. Kanske går för fem av hundra men räkna inte med att det går för dig. Du kommer vid återfall att hamna tillbaka i heltidssnusande igen med alla dess nackdelar.
Tänkte bara säga att du har helt rätt angående “bara en” och att det är ett sjukt starkt gift vi har att göra med… Förhoppningsvis så tänker någon en extra gång efter att ha läst din text. När det gäller mitt fall så…jag visste nog att det var så, men situationen just då var sådan att jag helt enkelt gav fan i vilket. Helst ska man nog ha lite tur att livet i övrigt fungerar bra de första kritiska månaderna, eftersom det är väldigt enkelt att gå tillbaka till det man lärt sig funkar och känns tryggt när livet krisar…
Men att det något blir lättare med snus, och att livet skulle bli bättre? Nej, inte på något sätt. Bara en illusion. Det lindrar på ett sätt, men knäcker en på så många andra. Men det vet vi ju. Egentligen. Ändå faller många av oss. Helt sjukt!
Hoppas du fixar det Iceman. Jag har ju “bara” snusat i dryga 30 år, så om du fixar det så är ju inte hoppet ute för mig heller…
Mic: Svårigheter i livet kan lätt sabba ett sluta snusa försök. Din kvinna drar, du blir arbetslös, blir sjuk, någon nära anhörig dör, ekonomiska bekymmer - allt kan leda till att du börjar “trösta” dig igen. Det fungerar inte men du tror det.
I mitt fall valde jag en tidpunkt när jag kände mig stark och inte hade några stora problem vid beslutet. Sen gäller det att ha lite tur att det inte händer något allvarligt första året. Känner mig fortfarande stark men olyckor kommer oftast utan förvarning.
I ditt fall så är mitt råd att snusa på rejält och samla kraft för ett nytt försök. Nedtrappning ger dig bara extra sug och större nikotinkickar så undvik det. När du känner dig stark och motiverad igen, men inte förrän dess - kör. Inga halvhjärtade försök utan bara seriösa. All-in är det som fungerar. Läs på sluta snusa sajterna om veteranernas lyckade försök.
Lycka till i din kamp också! Du kämpar även om du nu haft ett bakslag. Ge inte upp utan du kommer att komma igen. Du är inte ensam om bakslag. Jag har tidigare klarat nio månader utan snus som längst.
Dag 66. Vaknade på morgonen med ett rejält sug efter snus. Även efter 66 dagars abstinens kan suget kännas starkt. Vissa dagar känns det ingenting, andra är suget starkt. Jag har märkt att när jag har lite att göra så är suget större. I midsommarhelgen, när jag var distraherad av alla släktingar och vänner, så kände jag nästan inget sug alls. Men idag ska jag jobba hemma och har inga tunga saker att ta tag i. En riktigt lugn dag. Tid för att känna suget alltså.
Nu pratar jag om psykologiska abstinensen och inte fysiska. Det som sitter i flera månader och till och med år. Än så länge har jag ingen tanke på att följa suget och sticka iväg för att köpa en dosa. När jag känner suget väntar jag ut det. Distraherar mig själv med något.
Sensmoral: Sysselsätt dig med något när du känner sug så blir det lättare. Motion fungerar naturligtvis extra bra.
Dag 68. Snussuget finns fortfarande kvar när jag vaknar på morgonen. Inget jag lider mycket av - det bara finns där och går över när jag kommer upp. Jag tänker inte på att åka till macken för att köpa en dosa när jag får sug. Absoluta nolltoleransen gäller.
En anledning att skriva på denna sajt är att få ta del av andras erfarenheter och peppet. För mig finns det en viktig sak till. Dagboken gör att jag dokumenterar hur jobbigt det är att sluta. Jag har haft en tendens vid tidigare försök att förtränga svårigheterna och tycka “det var ju lätt att sluta snusa”. Det gjorde att jag blev övermodig och tog “bara en”. Jag kunde ju “lätt” sluta igen. Fel.
Om du inte redan fattat det, du är grym! En förebild och på god väg mot 3 månader! Vi är många som erfarit en mycket trevlig nedförsbacke efter ca 90 dagar. Grovt räknat runt 80 har vi upplevt en stor prövning…om den skulle drabba dig med så vet du nu att den kan komma. Den slog hårt för mig, det var nära…mycket nära och det var nästan olidligt tunga dagar. Men sen kom nedförsbacken och det med besked!
Fortsätt som du gör och jag är övertygad om att du kommer lyckas!
LinaMie: Du är med 103 dagar min förebild. Inte bara för de 103 dagarna utan för att du har haft det kämpigt, nästan fallit men hållit emot. Grymt starkt. Du har kommit tillbaka med full styrka. Samtidigt har du peppat alla andra. När jag läser din dagbok känner jag igen svårigheterna. Någon som lätt har slutat snusa utan svårigheter skulle inte vara någon bra förebild för mig.
Ska vara uppmärksam på dagarna kring 80. Kommer att vara på semester utomlands då i midnattssolen. I det enda land utanför Sverige som jag vet säljer svenskt snus på alla mackar. Men det oroar mig inte. Snus finns ju överallt i Sverige också. Priset för att jag skulle få ett återfall är nu mycket, mycket högt. “Bara en” finns inte på kartan.
Dag 71: 90 dagars och 100 dagars målen närmar sig. Bara en månad till 100 dagar.
I Allen Carrs - Easy Way to Stop Smoking står det att suget efter du haft fysiska abstinensen egentligen inte finns. Carr påstår att psykiska suget beror på att vi är hjärntvättade att tro att vi ska ha sug. Du kan undvika detta sug genom att tänka rätt.
Tror inte på detta. Den stora utmaningen för de som slutar snusa är inte fysiska abstinensen som går över på ett par dagar utan psykiska suget. Nikotinet har programmerat om din hjärna så att du upplever ett påtagligt sug även månader efter du slutat. Detta sug kan få dig att vilja börja snusa igen. Trösten är att suget kommer mer och mer sällan och du tänker mindre och mindre på snus.
Nu försvinner jag på semester ett tag, reser bort och kommer inte ha möjlighet att skriva här. Första semestern sen jag slutade snusa och det är en utmaning i sig eftersom detta land utanför Sverige säljer svenskt snus överallt. De är inte med i EU med dess löjliga snusrestriktioner. Blir flera hundra mil med bil. Men jag är taggad, känner mig stark och ska inte ta “bara en”.
Nyckeln till att lyckas sluta snusa är att bestämma sig för att ALDRIG ta “bara en, bara en gång”. Det gäller också att ALDRIG, ALDRIG feströka eller festsnusa. Detta utan undantag. Beslutet att ALDRIG mer ta nikotin är ett svårt, nästan deprimerande beslut men nödvändigt om du ska lyckas. Nikotin är mer beroendeframkallande än heroin - glöm aldrig det.
Du kommer fixa semestern iceman! Du är väl förberedd och vet vad du ska akta dig för.
Jag önskar dig en alldeles strålande semester med total nolltolerans!
Beslutet att sluta med nikotin kan vara den största tjänst vi någonsin gör oss själva. Den största gåva vi väljer att ge oss själva. Min vilopuls är bättre. Min hy är klarare och mer elastisk. Mitt flås är extremt mycket bättre. men ffa är min självkänsla bättre. Jag valde och genomförde. Jag kan.
Dag 84. Tillbaka från semestern. Har lyckats stå emot snusmonstrets envisa försök. Men inte utan besvär och vedermödor. Periodvis i timmar har jag varit helt utan sug men sen kommer snusmonstret med “Äh vad då - ta en dosa. Bara en. Det gör inget, Det räknas inte”. Bilkörning är svårt utan snus som piggar upp och skärper sinnena. Har kört med vanliga tuggummi som substitut för snus.
Vid minsta motgång så tittar snusmonstret fram. Efter 84 dagar är faran inte över. Jag räknar med att faran att börja snusa igen ALDRIG är över för mig. Men det blir sakta, sakta lättare och längre mellan sugen. Det gäller att hela tiden vara motiverad. Jag kämpar på men lätt är det inte. Det svåra just nu är att låta bli att argumentera med snusmonstret (d v s med mitt eget psyke). Försöker avsluta diskussionen när snusmonstret visar sitt fula tryne.
roligt att läsa dina texter , jag hoppas du får en bra midsommar ,såg videon du la upp ikea , så rolig :))kämpa på iceman !