Bravo!! Vi är flera som haft riktigt jobbiga kriser runt omkring 80 dagar. Härligt att höra att du är snusfri iceman! Bra jobbat!
Säker går man nog aldrig. Själv köpte jag tom en dosa… för bara några dagar sen. Riktigt tungt men jag öppnade den aldrig och tillslut kastade jag den!
Grymt bra jobbat!
Dag 87. Snart tre månader - ett av mina delmål.
Snusmonstret har gömt sig men finns där bakom någonstans. Känns ganska lätt idag. Inget svårt sug. Monstret dyker bara upp om jag har det svårt. Nu ska jag ut och dricka öl med killarna. Ingen av dessa snusar eller röker. Tjejerna gillar ju “tjejkvällar” och då kan vi få ha “killkvällar” i rättvisans namn.
Alkohol ökar inte mitt snussug har jag konstaterat. Men jag ska vara lite försiktig så det inte blir alltför många öl. Omdömet kan påverkas negativt av hög promillehalt även om suget inte ökar. Jag får inte falla dit nu efter så många dagar!
Dag 88. Suget har minskat och allt känns under kontroll. Mitt program för att sluta snusa tar slut vid 90 dagar så det är dags att gör ett nytt program som ska gå till 180 dagar. Programmet till 90 dagar har bland annat inneburit att jag läst mitt “varför jag slutar snusa” brev till mig själv VARJE morgon och varit restriktiv med alkohol. Det jag inte lyckats med är att sluta med vanliga tuggummi så det måste jag ta tag i.
Hälsovinsterna har varit stora. Större än jag förväntat mig. Sänkt vilopuls och blodtryck samt att extraslagen på hjärtat har försvunnit. Extraslag är när hjärtat stannar en extra stund och sen slår en lite hårdare slag då det fyllts med mer blod än normalt. Namnet extraslag är lite missvisande då det inte är något extra slag.
De flesta människor har extraslag några gånger per dygn men vet inte om det. När jag snusade kunde jag ha extraslag flera gånger per minut. Detta är helt borta nu. Om du tar pulsen själv kan du känna extraslagen som ett kort uppehåll i en jämn puls. Slag - slag - slag - uppehåll - slag.
Om en vecka är det dags för min belöning för att ha slutat snusa - en vecka på en badort i Medelhavet. Motsvarar pengarna jag sparat in. Har dessutom bjudit med en vacker kvinna (snus- och rökfri naturligtvis) så det tar väl upp till 180 dagar utan snus innan jag går “break even”. Så jag tar ut segern till 180 dagar i förskott och det förpliktigar 
.
Dag 93. Har nu passerat tre månader - ett av mina viktiga delmål. Ganska lätt med suget just nu men så fort jag får det lite svårt med något i livet är snusmonstret där och bråkar. Livet går upp och ner så det gäller att passa sig noga vid svårigheter. Lätt att när det är kämpigt fundera på att “jag struntar i allt och tar en snus”.
Dags nu för min belöningsresa. Ska fira min 100:e dag utan snus utomlands i värmen utan dator.
102 dagar. Har passerat den magiska 100:e dagen och jag får gratulera mig själv. Forumet har varit ett bra stöd och jag har många att tacka här - LinaMie, misja, Perseus, Booka m.fl. Cumulusnimbus dagbok har också varit en stor inspirationskälla.
Kampen är inte över och allt kan raseras av en enda snus. Har fortfarande efter 100 dagar ett sug ibland speciellt när något kör ihop sig ordentligt. Men sugen kommer mycket mer sällan nu. Någonstans i bakhuvudet tror jag att snus är lösningen på problem. Ju större problem desto bättre tröst är snus (säger snusmonstret). Jag vet att detta inte är sant men som sagt faran är absolut inte över. Det gäller att vara på sin vakt hela tiden.
Jag har snusat i 44 år så 100 dagar motsvarar bara 6 tusendelar av den tiden. Troligtvis blir jag nykter nikotinist för resten av mitt liv. Men hälsovinsterna är redan här.
Grymt bra jobbat! 100 dagar är en milstolpe. Grattis!
Dag 106. Tack för det cumulusnimbus! Att få uppmuntran av “den stora veteranen” känns bra.
De första 3-5 dagarna när man slutar snusa är svåra men inte omöjliga. Man lider, mår dåligt o.s.v. - den fysiska abstinensen. De flesta snusare har gått igenom denna fas några gånger tidigare, ofta ofrivilligt då snus saknats. När man slutar är motivationen hög och därför klarar man ofta denna fas om det är ett seriöst sluta snusa försök. Sen kommer 3-4 veckor med sömnlöshet, dåligt humör m.m… Symptomen är psykiska och kan skilja en hel del mellan olika individer. Men sen blir det bara sakta bättre men fortfarande kan det komma svåra anfall av snusmonstret.
I fasen jag befinner mig nu är det lättare men faran att falla tillbaka finns alltid där. Ser mig som en krigare eller jägare som är ute på uppdrag för resten av livet. För jägaren kan tigern eller lejonet dyka upp och det gäller att vara uppmärksam när man jagar. Slarv och ouppmärksamhet kan slå ihjäl dig.
Katastrofen med snus är alltid bara en snus borta. Bjuden snus eller köpt snus spelar ingen roll. Lika giftiga båda två. I min strategi för att lyckas sluta snusa ingår ABSOLUT NOLLTOLERANS mot all form av nikotin. Tänk dig en heroinist. Inte kan han/hon ta någon festsil någon gång ibland. Detsamma gäller nikotinet som är mer beroendeframkallande än heroin. Snusmonstret gömmer sig i långa perioder men kan lukta sig till om jag blir svag (genom svårigheter i livet som vi alla har ibland). Direkt blir jag attackerad och börjar tänka “Äh - jag sktr i allt och tar en snus. En snus spelar ändå ingen roll”. Försöker slå bort sådana tankar.
Hälsovinsterna med att sluta kommer snabbt - inom några veckor. Självförtroendet ökar också. Dessutom blir din ekonomi bättre. Så vinsterna med att sluta är stora. Jag skulle inte väntat 44 år med att sluta men bättre sent än aldrig. Jag mår mycket bättre idag än när jag snusade.
Din dagbok är verkligen en gåva för alla som kommer efter. Klockrena betraktelser.
Stort grattis till tresiffrig bedrift och visst är det så att vi alla borde slutat tidigare (eller aldrig börjat) men det var så här det blev. Och det är topp!!!
Tack för den beskrivningen Iceman! Att vinsterna överväger förlusterna köper jag. Men att tänka att det här blir ett livslångt krig, så kan inte jag tänka nu. Jag tänker bara någon timme framåt, det handlar om minuter för min del. Att självförtroendet växer med tiden tror jag på, men det gäller att övervinna de första dagarna först. Likaså varför slutande jag inte tidigare. Nu är ju jag en alldeles nybliven slutare, så jag ska inte uttala mig för mycket ännu. Håller mig mer till läsning och sätter inte upp några stora målbilder, det skulle vara alldeles för förmätet av mig. Grattis till att du kommit så långt!
Grattis till 100 Iceman, mycket bra jobbat! Nu har vi slutat, nu skall vi bara undvika att börja igen! Lycka till med allt.
Dag 108. Tack misja och Booka! Alltid trevligt att få uppmuntran av de som ligger lite före mig i kampen.
Snus är ett gift som är förklädd till vän men är din fiende. Du tvingas ha med din “vän” var du än går men “vännen” gör dig illa. Du har hjärntvättat dig själv att tro att snuset är din vän som du inte kan vara utan.
Tänk dig att en dag för länge sen blev du erbjuden en salva som ska kännas fantastisk bra och du kommer att känna dig lycklig en stund av den. Salvan ska du ta på kinden. Du provar salvan och ja - du känner dig lycklig. Inget mer händer så du provar salvan igen efter några dagar och ja du blir lycklig ett stund igen. Efter ytterligare några försök har du fått ett litet sår på kinden där salvan satt. Det kliar och svider. Du tar salvan igen och vips så känns det bra - det kliar och svider inte längre. Men… efter några timmar så kliar och svider det igen på kinden och det rejält. Du smetar på salvan igen, smärtorna är borta … för några timmar. Du känner dig nu inte lycklig när du smetar på salvan - det tar bara bort plågan från såret på kinden. Nu måste du ta salvan ofta - flera gånger om dagen för att stå ut. Den kostar över 60 kronor burken så det börjar kännas i plånboken. Efter något år tvingas du ha salva på kinden nästan hela tiden - annars börjar det klia och svida något ohyggligt. Så länge du har salva på såret står du ut.
En dag får du reda på att det är salvan du tar som ORSAKAR ditt sår på kinden. Salvan ger dig dessutom massa biverkningar i form av ökad risk att dö i hjärtinfarkt och stroke, eventuellt också ökad cancerrisk. Slutar du ta salvan så kommer såret att läka men det tar ganska lång tid. De första 5 dagarna utan salva kommer du att ha det ganska svårt och må dåligt. Sen kommer det att ibland svida och klia lite då och då men det blir sakta bättre. Du slutar att ta salvan, plågas en hel del men efter några månader känns kinden ganska bra.
Du ser parallellen med snuset. Snuset orsakar dina plågor (abstinensen) och det botar också mycket tillfälligt abstinensen. Lyckan från första snusen är borta sedan länge och du snusar frenetiskt bara för att känna dig normal för en kort stund.
Fantastiskt bra skrivet! Det är ju precis så det är, att tvingas ha salva på såret hela tiden. Och att det är salvan som orsakar såret. Slutar man ta salvan så läker såret. Grymt bra paralellbeskrivning för så funkar det med snuset i verkligheten. Tack Iceman!
Dag 110. det går ganska lätt nu och jag känner mig som en frisk icke-nikotinist. Fortfarande kan jag få ett sug vid bilkörning. Vid långa sträckor kan det bli enformigt och jag kan bli lite trött. Snusmonstret säger då att lösningen finns vid nästa bensinmack. Det gör det säkert och en snus skulle pigga upp mig omedelbart. Men vad snusmonstret inte säger är att jag skulle hamna i snusträsket igen.
Försökte en period att bara vara “bilsnusare”. Kör 50-100 mil en två gånger i månaden. Snus gjorde det lättare att vara pigg och alert. Jag tillåt mig själv köpa en dosa och ta med vid längre bilkörning. Sen när jag kom hem fick jag också snusa upp den dosan men inte köpa fler. Det hela höll väl ett par månader. Sen köpte jag en dosa till efter jag kommit hem. Tillbaka till träsket och en dosa per dag.
Vad jag märkte när jag “bilsnusade” var att hälsoeffekterna var mycket negativa. Jag var ju “snusperiodare”, höll upp en eller två veckor och kedjesnusade sen vid bilkörningen. Jag blev bokstavligen nikotinförgiftad när jag kom hem och hjärtat rusade. När jag körde en dosa per dag och naturligtvis dubbelprillor så rusade inte hjärtat på samma sätt. Men då hade jag förhöjd puls och förhöjt blodtryck.
Grattis till tresiffrigt! Din dagbok är en sån som kommer ligga som veteranernas, en bibel för de nya!
Så galet bra jobbat iceman!
Jag är inte inne lika frekvent här så jag ligger lite efter i mina kommentarer
Du är en stor inspiration för mig. Men periodsnusare blir jag aldrig, för mig så är det svart eller vitt som gäller i allt jag företar mig. Antingen snus eller ingen snus alls. Känns bra att ha gjort det här valet, även om det kom sent i livet.
Grattis till en stor bedrift hittills! Jag är inte heller så bra på att kommentera (ligger efter jag med i kommentarsfältet), fokuserar mest på mitt eget slutande. Men har läst allt vad du skrivit.
Det här fixar vi!
Sverker
Dag 116. Tack LinaMie! Du har varit en inspirationskälla för mig. Så glad att du lyckats. Starkt!
Snart 4 månader och det går ganska lätt. Men jag vet hur lätt det är att falla dit igen. Jag får aldrig, aldrig tro att det går att det går att “bara en, bara en gång”. En enda snus och det är kört.
Har nu läst min egen dagbok och ser hur mycket bättre det blivit vecka för vecka. Vilken plåga det var första veckan, sen kampen mot snusmonstret i tre månader. Tomheten och attackerna från monstret men också lättare dagar. Efter 90 dagar blev det allt lättare och jag är ingen “drug addict” längre. Känner mig inte som en sån. Suget är i stort borta.
Bra jobbat iceman. Du är en vinnare!
Nu är det bara tillryggalägga fler dagar. Det kommer attacker emellanåt även framöver men de motar du bort lätt.
Dag 118. Har läst hela din dagbok Perseus. Och några andra veteraners dagböcker. Detta för att få tips och lära mig hur man gör men också för att förbereda mig på vad som komma skall. Det som slår mig är att alla veteraner utkämpat samma kamp. Så otroligt lika dagböckerna är. Visst - de yttre omständigheterna är olika men faserna och kampen mot det svarta nervgiftet är detsamma.
Jag är beredd på nya attacker från snusmonstret framöver. Men enligt veteranerna här kommer de alltmer sällan. Själv kallar jag mig inte veteran förrän jag uppnått 365 dagar. Det tips som jag kan ge alla som ska sluta snusa är:
Själv måste jag nu ta tag i vikten efter en alltför bra semester. Hade räknat med att gå upp några kilon när jag slutade snusa men nu har det blivit fem kilo för mycket. Beroendet av tuggummi (vanliga) är också en ovana jag kämpar emot. Lite överraskande har jag funnit att alkohol INTE ökar mitt snussug. Sen kan för mycket alkohol sätta ner omdömet så en viss försiktighet är nog bra.
Dag 122. Fyra månader idag. Det går ganska lätt nu. Suget har minskat och jag tänker bara på snus då och då. Ofta efter maten eller kaffet. Bilkörning är nog enda gången jag verkligen saknar snuset nu.
Det känns som “något” saknas ibland men inget allvarligt. Vid 90 dagar började det gå markant lättare och snusmonstrets attacker minskade. Nu gäller det mest att inte bli övermodig och tro att jag bara kan ta en.
Hälsovinsterna med att sluta har varit stora, större än jag förväntade. Puls och blodtryck är klart bättre. Men jag har också blivit lugnare, sover bättre, magen fungerar perfekt och självförtroendet har gått upp. Tandköttet var aldrig något problem tidigare. Sen är det så skönt att slippa tänka på att alltid ha med sig dosan. Slippa abstinensen när jag inte kunnat snusa på några timmar. Slippa paniken när sista dosan tog slut på semestern utomlands när inget snus fanns att köpa och det var tre dagar kvar till hemresa.
Har lyckats minska mitt tuggummimissbruk (vanliga) till bara några få per dag. Vikten är på väg ner efter semesterns resor med alltför mycket mat och öl.
4,6,8,11 månader är faktiskt om du frågar mig en dj…ligt lurig tid i slutandet(den tiden brukar jag trilla dit igen utan att veta hur det hände???),MEN,man får inte glömma–Man är inte över bron(man är nog aldrig riktigt över)…Man ser sig själva som “man i huset” o jag kan sluta om jag vill…
Varför inte snusa lite, ja kan ju sluta igen!!!
Det svårsta med skitet är att säga till sig själva och verkligen förstå det
jag kan aldrig mer snusa,
jag är nikotinist,
det är en drog,
jag är en nykter snus-junkie…
Det kommer nog alltid finnas ett litet fragment av nikotinmonster i mina gener som väcks av minsta svaghet, BEWARE